Vi går in i september och jag precis som alltid vill absolut hävda att även detta är en sommarmånad. Jag känner kylan och den krispiga luften och njuter av den, men vill krampaktigt hålla mig kvar i sommaren ett litet tag till. Kanske är det nu jag njuter som mest av trädgården, allt blev som de blev som vanligt. Vissa saker gick bra, andra inte. Ogräset växer lika högt som blommorna och jag fick ju faktiskt kronärtskockor även i år trots att jag varit borta väldigt mycket. Jag njuter av en lummig och stökig trädgård, de perfekta och operfekta, att skörda av stora fång med blommor och grönsaker, ett uns av stolthet. För visst känner man sig alltid lite stolt när man odlat upp något från ett pyttelitet frö? De blev inte alls lika mycket dahlior i år som tidigare, jag ville få plats med andra sorter helt enkelt. Men buketter som den här är bra vackra ändå! Nästa år vill jag ha ännu mer ätbart, mer kål, majs och mängder av solrosor!
